Ett fundamentalt fel vid börsnoteringar

Vid de senaste tio olika börsnoteringar jag har försökt deltaga i, så har jag fått noll aktier. Totalt! Jag har funderat på att skriva den här artikeln länge, men tänkte vänta tills ett bra exempel kom där jag själv inte var ”emotionellt investerad” i caset. I veckan hade LoHiLo Foods sin IPO/börsnotering, och det är ett utmärkt exempel på min tes.

Obs: Jag använder LoHiLo enbart som ett exempel för denna text. Jag ger inte råd om att varken köpa aktien, eller inte köpa den. Jag är helt neutral till aktien, har inte satt mig in i företaget just nu. Aktien ägde jag hela vägen från fem kronor till 19 kr (justerat för splitt) då den hette Alvestaglass och handlades på Pepins. Jag attraheras inte av deras nuvarade produkter. Företaget vänder sig till 25-åriga tjejer, inte medelålders gubbar. Jag tror att mina pengar gör bättre nytta i ett annat företag på börsen (jag äger bara ett börsföretag, resten är onoterat). Jag har dock full förståelse att andra tycker tvärt emot – dissa inte den här texten för att du gillar rosa enhörningar. Det är som sagt bara ett exempel.

”IPO-lotteri” vid börsnoteringar

LoHiLo gjorde vid sin IPO en nyemission på 30 miljoner kronor. Hela 288 miljoner ansöktes om tilldelning, för en överteckning på nästan 10 gånger! Men stämmer egentligen det? Nej, 20 av dessa 30 miljoner var ”öronmärkta” till två (tre) större investerare, så summan som allmänheten slogs om var 10 miljoner kronor, för en överteckning på nästan 30 gånger! (Nästan) ingen fick därför den summa aktier de ansökt om. Den stora majoriteten fick noll aktier. Stor hype, noll aktier tilldelat till de flesta, och totalt väldigt lite aktier i ”free float” pga de stora huvudägarnas innehav talar för en stigande kurs framöver. Vi får se… men felet med denna typ av börsintroduktioner är att man lottar vilka som ska få tilldelning av aktier och vilka som inte skall få det.

En självuppfyllande profetia

Jag kan garantera att det på inga vägar egentligen var 288 miljoner kronor som sökte tilldelning. Den siffran är helt uppåt väggarna. Marknaden sägs ju vara rationell, och skall alltid balansera tillgång och efterfrågan. I detta fall är dock efterfrågan helt konstlad, just på grund av lotteriet vid börsnoteringar. Alla tror att IPOn ska bli övertecknad, så därför måste man ha nedanstående strategi, vilket gör att IPOn blir övertecknad

Strategi: Teckna flera lottsedlar!

Strategin för att lyckas få tilldelning vid börsnoteringar verkar vara

• Teckna via flera konton, på flera banker, i ditt, frugan, barnet och guldfiskens namn. Något konto kanske får vinstlotten.
• Teckna för större belopp än du egentligen vill ha. Vill du teckna för 5000 kr, så anmäl dig för 25000 kr, då det är stor chans att du bara får en bråkdel av det du anöker om.

Felet med detta system

Ett lotteri bland deltagande intressenter är väl inget större fel, om alla intressenter vore ”ärliga” och dels ansökte endast en gång, dels bara ansökte om det belopp de egentligen önskade. Men nu är det ju rationellt att använda strategin ovan, och då gör ”alla” det. Människan är ju en rationellt agerande varelse. Vad får detta då för konsekvenser?

• Efterfråganssidan blir gigantiskt överdriven.
• Majoriteten blir besvikna på tilldelningen.
• Systemet gynnar inte folk som gör sin due-diligence och analyserar, till förmån för lottköpare.
• Du måste ha tillgängligt kapital på alla konton för den summa du ansöker få tilldelat dig, trots att du vet att du inte kommer få teckna allt. Detta kapital hade mått mycket bättre att vara allokerat på börsen än skvalpande i cash på kontot.
• Vid ”dåliga börsintroduktioner” som inte övertecknas kommer folk sitta med betydligt mer aktier och större risk än de tänkt sig.

Alla punkterna ovan ”riggar systemet” till fördel för redan existerande aktieägare.

Aktieägarspridning vid börsnoteringar

Ett argument för detta lotteri brukar vara ”aktieägarspridning”. Man vill att aktierna är ägda av många aktörer, för att få till en handel och för att uppfylla börsens regler (olika vid olika listor). Bullshit säger jag – denna aktieägarspridning går att få betydligt bättre på annat sätt. Och vore aktieägarspridning huvudmålet så skulle LoHiLo ju gjort hela nyemissionen på 30 miljoner tillgänglig för allmänheten. Man skulle inte öronmärkt två tredjedelar av den till två (tre) större investerare.

First come, first served

Ett betydligt bättre sätt att göra börsnoteringar är den vägen som Pepins satte Paradox på börsen, via First Come, First Served. De första som köpte sina aktier fick dom, och man fick så mycket man önskade!

Men aktieägarspridning då? Jo, det löser man genom att släppa aktierna i olika trancher. Fritt ur minnet (det är flera år sedan) så släppte Pepins en batch aktier i Paradox för de som ville köpa en minimipost, en batch aktier för de som ville köpa ett större antal, och en mindre batch för anställda i företaget. Man skulle också kunna tänka sig en batch för de som redan var aktieägare. Detta vore helt rättvist, skulle ge en stor aktieägarspridning, samtidgt som de gynnar folk som gör sin analys och kanske gamla aktieägare som varit ambasadörer för företaget länge. Slutligen får ”den allsmäktige marknaden” en rättvisande siffra på hur stort intresset för aktien egentligen är.

Det är också rent ut sagt stötande att LoHiLo inte gjorde sin IPO via Pepins av ”vi är polare med Pepins-skäl”. LoHiLO har haft trogna ambassadörer i form av sina aktieägare under många år, som efterfrågat glassen och dryckerna i affärerna. Man kan tycka att man borde gynna dessa långtida ägare något. Man kan också tycka att man borde gynna Pepins något. Utan Pepins hade inte LoHiLo haft sitt crowdfundingkapital för 4-5 år sedan.

Snart är det dags för Nordnets börsnotering, och samma visa kommer upprepa sig.