Fem galna saker i fondbranschen

Hur har kända investerare presterat över tid?

Ska jag köpa fonder eller aktier? Många, eller kanske de flesta, av dem som bestämmer sig för att komma igång med sparandet börjar med att ställa sig denna fråga. En del knatar över till banken för att ta ett förutsättningslöst samtal med en av bankens ”rådgivare”. Där ges inte sällan (alltid?) rådet att köpa någon av bankens fonder. De är breda, utgör ett tryggare alternativ till enskilda aktier, och de sköts av erfarna förvaltare, brukar det heta. För den som ännu inte är invigd i aktiemarknaden kan alternativet fonder kännas som ett sundare och tryggare val jämfört med aktier. Rådgivningen har lyckats. Nedan ska jag visa att fondbranschen i viss mån är ”smutsig”.

Gästblogg: Henrik Winterstam om fondbranschen

Gästbloggaren Henrik Winterstam grundade StockBlogs.se i syfte att samla svenska aktiebloggar och ekonomibloggar på ett ställe. Antalet bloggar som dagligen följs närmar sig nu 200. Med hjälp av StockBlogs kan man lätt söka och finna alla guldkornen bland Sveriges aktiebloggar.

Är fondbranschen ”smutsig”?

Många ger sig själva aldrig chansen att utvärdera direktägande i aktier som ett alternativ. Om banken säger att det är tryggare och säkrare med fonder, varför ska jag då välja att köpa aktier istället? För mig låter det lite som ett resonemang där man hävdar att det är säkrare att åka taxi än att köra själv, eftersom taxichaufförerna har mer erfarenhet. Alltså struntar jag i att ta körkort. Tryggheten får kosta. Problemet är att det inte alls behöver vara säkrare och bättre med taxi. Däremot är det definitivt dyrare.

Det finns idag nästan 4 300 fonder på Morningstar, som är Sverige största samling av fonder och fonddata. Intresset för fonder i Sverige är enormt och fondbolagen har verkligen lyckats sälja in sitt koncept som ett säkrare alternativ till aktier. Nu är förvisso Morningstar en utmärkt tjänst i sig om det är fonder man söker, men det är ganska talande för den svenska marknaden att de inte även har med aktier vilket är fallet på deras internationella sajt.

När jag startade StockBlogs.se för ett par år sedan gjorde jag det för att lättare kunna hänga med i vad som skrivs på Sveriges aktiebloggar. Till skillnad från de flesta banker har aktiebloggarna som regel ett ganska förnuftigt förhållningssätt till aktier och fonder. De flesta föredrar att skapa egna aktieportföljer. De som köper fonder gör det i huvudsak i billiga indexfonder snarare än i aktivt förvaltade fonder. Jag har sökt i flödet och hittat ett antal galna saker i fondbranschen som jag skulle vilja dela med mig av.

1. Extrema avgifter

De extrema avgifterna måste ändå komma först på denna lista om fondgalenskap. Det finns aktivt och passivt förvaltade fonder. De aktivt förvaltade fonderna leds av förvaltare som har i uppgift att investera spararnas pengar i en aktieportfölj som förväntas ge en överavkastning mot index. Vi betalar ett premiumpris och förväntar oss i gengäld en bättre utveckling än jämförelseindex.

Problemet är att det är väldigt få fonder som lyckas prestera bättre än index över tid. Däremot kostar det alltid extra. För aktiefonder ligger den genomsnittliga förvaltningsavgiften på drygt 1,4 procent och det finns flera aktiefonder som har en förvaltningsavgift på 3 procent eller mer! Ibland kan fonden visst prestera bättre än index men räknar man med avgiften kan det ofta bli plus minus noll eller så hamnar man på minus. Vill du köpa fonder se då till att avgiften är så nära noll som möjligt, oavsett vad som lovas i form av utveckling.

2. Fond i fond

För ett antal år sedan blev jag uppringd av en säljare från en nätmäklare i fondbranschen. Han erbjöd mig en lösning där nätmäklaren väljer ut en knippe fonder att placera mina pengar i för en ”smärre” avgift. Denna avgift låg på 1 procent, vilket för den oinvigde kan låta rimligt om risken blir lägre. Nu skulle denna nya förvaltningsavgift läggas ovanpå de olika fondernas avgifter, vilka i sig låg i intervallet 1-2 procent. Jag plockade fram miniräknaren och informerade säljaren vad deras produkt skulle kosta mig på tio års sikt. Han ringde aldrig tillbaks. 

Denna idé har sedermera förkroppsligats i färdiga paket som kallas för fond i fond. Med en marknadsföring mot en ängslig, eller i alla fall mycket försiktig del av befolkningen, lovar man minskad risk. Jag vill påstå att det är en fullständig lögn. Om man kan uppnå en tillräckligt god diversifiering genom att äga ett par indexfonder, vad kan då motivera att betala flera procent i avgifter år ut och år in? Och varför ska man äga ett stort antal fonder när man ändå uppnår tillräcklig riskspridning med några få?

3. Fond för investmentbolag

Ganska många aktiebloggare har en förkärlek för investmentbolag. Investmentbolag är företag som har som affärsidé att förvalta en portfölj med andra bolag. Därför blir de i praktiken nästan som en slags fond. Men vad är egentligen bäst – fonder eller investmentbolag?

Investmentbolag, till skillnad från fonder, är inte är en paketerad produkt utan ett vinstdrivande företag vars existensberättigande ligger i att driva verksamheten framåt. Att köpa aktier i ett bra investmentbolag innebär att man sätter sig i samma båt som portföljförvaltarna. Till skillnad från fonder kostar det inget att investera i investmentbolag. Bortsett från den initiala courtagekostnaden (som numera är låg hos flera nätmäklare) kostar förvaltningen noll kronor per år, livet ut. Ofta får man rent av rabatt genom den så kallade substansrabatten. I fondbranschen däremot så kostar ju det avgifter varje år, som vi sett ovan. 

Eftersom investmentbolag är så smarta konstruktioner har någon givetvis kommit på idén att skapa och marknadsföra en produkt: en fond med investmentbolag i. En fond med investmentbolag i köper helt enkelt in sig i ett antal olika investmentbolag och för besväret tar man ut 0,2 till 0,9 procent i avgift (beroende på fondförvaltare) på hela kapitalet, varje år. Det är lite som att stå bredvid ett tidningsstånd med ett antal olika gratistidningar och räcka över ett ex av varje till förbipasserande mot en avgift. Varför köper folk inte bara samma bolag själva, kostnadsfritt?

4. ”Bra” fonder utan historik

En förvaltare i fondbranschen (inga namn nämnda) fick nyligen frågan varför fondens grafer i reklambladet visade data från 2002 när fonden funnits mycket längre än så. IT-bubblan hade alltså ignorerats. Jo, sa förvaltaren utan att blinka, det är för att våra kunder inte tycker om att se för mycket volatilitet. Så klart! Du kan räkna med att fondbolagets informationsfolder är så säljande som det bara går. Det är fantastiskt vad man kan göra med grafer. Den som lekt lite med att scrolla fram och tillbaks i prisgraferna för vilken aktie som helst vet hur stor skillnaden i avkastning kan bli beroende på vilka tidsramar man väljer.

Sedan finns det fonder som klappar sig för bröstet och påpekar att de haft 20 procents avkastning per år de senaste tre åren sedan fonden introducerades. Tre år? En erfaren investerare vet att tre år är på tok för kort tid för att säga om en investeringsstrategi är bra eller dålig. Tio år är gränsfall. Det finns få investerare som konsekvent lyckats prestera bättre än alla andra över en längre tidsperiod.

Grafen nedan med några av världens främsta investerare är ganska talande. De flesta investerare har antingen presterat mycket bättre än index under en relativt kort period (t.ex. Jim Rogers, S. Druckenmiller och Peter Lynch) eller presterat något över index under en längre period (t.ex. John Neff, Pihilip Carret och Walter Schloss). Warren Buffet och George Soros utmärker sig genom att ha presterat riktigt bra över en lång tid. Nu hamnar nio av tio fonder inte i närheten av någon av dessa stjärnförvaltare. Om du läser om hur bra en fond är bör du därför sätta reklamgrafen i perspektiv och fråga dig – hur många år har fonden presterat så bra egentligen?

Hur har kända investerare presterat över tid?
Hur har kända investerare presterat över tid? Källa: AAii Blog

5. Fonder som ersättning för aktier

Sist men inte minst skulle jag vilja nämna själva fenomenet fonder. Ofta lyder resonemanget som så att ”jag kan så lite om aktier så jag köper fonder istället”. OK, det kan man förstå, men problemet är att många köper fonder som om de vore aktier.

Ofta får den som beslutat att spara i fonder för sig att man måste välja rätt fonder och sprida på risken genom att äga flera stycken, precis som med aktier. Det leder gärna till att man står där och lägger till Sverigefonder, Nordenfonder, Norgefonder, Europafonder, Turkietfonder, Japanfonder, Sydkoreafonder o.s.v. in absurdum. 

En väldiversifierad aktieportfölj bör innehålla ett visst antal aktier för att uppnå en tillräcklig riskspridning. En portfölj med minst 10-15 aktier i olika segment brukar rekommenderas. Observera att 15 olika spelbolag eller 15 olika banker inte är en diversifierad portfölj! En fond innehåller i sig ett stort antal aktier, vilket gör det fullständigt onödigt att bygga upp en fondportfölj med säg 10 fonder. Det totala antalet aktier som man då egentligen ”äger” kan i själva verket vara någonstans i intervallet 100-300 stycken eller mer. Även den mest försiktige investerare skulle kalla det för galenskap. En aktieportfölj som är allt för diversifierad kommer att ha svårt att prestera bättre än index och detsamma gäller för en fondportfölj.

Föredrar du fortfarande fonder? Köp då bara några få! En globalfond och en Sverigefond, bägge indexfonder, kommer man långt med. Vad är en indexfond? Jo, en indexfond är en fond som har som ”uppgift” att följa ett index så nära som möjligt. Ett exempel är exempelvis fonden Avanza Zero, som ska följa SIX30RX-index, det vill säga de 30 värdemässigt mest omsatta aktierna på Stockholmsbörsen.

Finns det inget bra i fondbranschen?

Ska man då avstå från fonder helt och hållet? Finns det inga bra fonder? Syftet med den här artikeln var att visa på galenskaper inom fondbranschen och inte att såga fonder som fenomen rakt igenom. Jag är själv inte särskilt förtjust i fonder, men man kan tänka sig ett antal scenarios där de faktiskt fyller en funktion.

Indexfonder

Indexfonder är, som tidigare sagts, fonder som är passivt förvaltade och vars enda uppgift är att följa ett index av aktier, t.ex. OMXS30 eller ett världsindex. Om man är osäker på vilka aktier man ska köpa eller inte alls har tid att sätta sig in i aktiemarknaden, kan ett par indexfonder med låg avgift vara ett utmärkt val, möjligen i kombination med ett par-tre investmentbolag. Indexfonder är relativt billiga och enkla. Nu finns det nackdelar även med indexfonder, men det får vi ta en annan gång.

Fonder för andra marknader

Fonder kan vara bra för att komma åt mer exotiska marknader där det inte går eller är dyrt att handla enskilda aktier. Om man tittar på nätmäklarnas samlade utbud finns det emellertid gott om möjligheter att handla på de flesta av marknaderna som kan vara intressanta, även om man måste prata med en mäklare för att lägga en order.

Räntefonder

Räntepapper har inte varit så populära de senaste åren på grund av det lågränteklimat som råder, men det finns lägen då en exponering mot räntepapper kan önskas trots låg ränta. Det jag främst tänker på är om man har en portfölj med en blandning av aktier och räntepapper som man balanserar om regelbundet i syfte att uppnå en bättre riskjusterad avkastning. I ett sådant läge är det räntefonder som gäller eftersom det är praktiskt svårt för privatpersoner att handla enskilda räntepapper på marknaden.

Bra förvaltare

En fond med en ruskigt bra förvaltare kan vara ett alternativ till en indexfond. Problemet med detta argument är att det är så otroligt svårt att veta vilka förvaltare som är bra. Det räcker egentligen inte med att titta på de fem senaste årens historik eftersom det är allt för kort tid. Jag tycker inte heller att man ska förlita sig på olika betygssystem för att bedöma vad som är bra eftersom de i sig ofta är allt för kortsiktiga. Om man vill köpa en fond för att förvaltaren är extra skicklig måste man helt enkelt göra sin research och läsa om olika förvaltare, se vad de har för historik inom olika områden, vilken deras metod och investeringsfilosofi är o.s.v. Kanske till och med träffa personen i fråga!

PPM

Som bekant bygger PPM-systemet på fonder. Här går det inte att köpa enskilda aktier så vi har inget val utan måste försöka hitta guldkornen i fondbranschen

Vad ska man göra då?

Om man nu bestämt sig att satsa helt eller delvis på aktier istället för fonder, hur börjar man? Jag tycker att det första man bör göra är att låta sig inspireras genom att läsa på lite om aktier och investeringar. Det finns flera bra böcker på marknaden om fondbranschen för den som vill komma igång med sitt sparande.

Bland de aktiebloggar som jag följer på StockBlogs.se är det många som delar med sig av sina egna aktieaffärer med tankar, råd och tips. Många av dem var nybörjare när de startade sin blogg och det kan vara lärorikt att följa med på deras resa. Andra förvaltar redan stora egna portföljer och har många års erfarenhet av aktier. En stor del av aktiebloggarna gillar utdelningsaktier eftersom det ger en konkret strategi som är relativt lätt att följa. Ja, i slutändan mynnar det ut i att du behöver en eller flera strategier för att lyckas med dina aktieaffärer. Låt dig inspireras av alla de idéer och tankar som finns tillgängliga helt gratis på Sveriges aktiebloggar!

Det behöver inte alls vara svårt att komma igång med aktier och man ska inte behöva acceptera att bli förvisad till fondbranschen. Vad du än bestämmer dig för, undvik helst samtliga fem galna misstag som jag listat i denna artikel och be inte heller banken om råd!

.Stockblogs logo