Som vi tidigare skrivit infördes den 1:a september en ny lag som begränsar räntan på snabblån, så kallade SMS-lån. Nu har det gått ett kvartal. Vad har hänt och hur gick det på marknaden. Gav snabblånelagen avsedd effekt?
Bakgrunden till lagen var att Regeringen uppmärkssammat (äntligen) att folk hamnade i en skuldfälla när man tog snabblån för att finansiera konsumtion.
– Snabblån riktas ofta till konsumenter som inte har några andra lånemöjligheter och som därför tvingas acceptera räntor på flera hundra procent. Så ska det inte få vara. Nu stärker vi konsumentskyddet och gör det svårare att profitera på människor i ekonomisk utsatthet, säger biträdande justitieminister Heléne Fritzon.
I propositionen föreslår regeringen därför att kredit- och dröjsmålsräntor för högkostnadskrediter maximalt får vara 40 procentenheter högre än referensräntan. För en högkostnadskredit ska kostnaderna aldrig få överstiga det lånade beloppet. Kostnaderna är här till exempel räntor, avgifter och inkassokostnader, Vid ett lån på 1 000 kr ska man som konsument alltså inte behöva betala mer än totalt 2 000 kr.
Så vad skedde efter snabblånelagen?
Vi kan se att snabblånelagen inte helt har fått avsedd effekt. Snabblåneföretagen finns fortfarande kvar, men de agerar lite annorlunda. Det som har skett, där man kan se en direkt effekt, är:
- Marknadsföringen har blivit mindre aggressiv. Det är såklart ett stort plus.
- Antalet företag som erbjuder rena SMS-lån har minskat. Speciellt tjänster där du kunde låna småbelopp till jättehög effektiv ränta har minskat rejält. Detta beror på maxtaket, att ett lån på 500 kr maximalt kan kosta 1 000 kr efter alla avgifter. Detta är såklart ett plus.
- En ny låneform, kreditkonto, blir allt vanligare. Många snabblåneföretag har gått över från SMS-lån till kreditkonto. Ofta kan man till och med ansöka om kreditkonto utan UC. Rätt använt är denna låneform bra, fel använt har den samma faror som SMS-lån. Juryn överlägger fortfarande om denna låneform är bra eller dålig.
Kreditkonto
Ett kreditkonto liknas med ett kreditkort men utan ett separat kort. Räntan på kreditkonton blir bara på det belopp du använder, alltså inte på den kredit du ansökt om såvida du inte använder hela beloppet. För att få ett kreditkonto hos långivarna behöver du genomgå en kreditkontroll. Därefter har du ett låneutrymme att utnyttja. Betalar du tillbaks lånet snabbt så blir det inte så dyrt. Affärsidén för låneföretagen är såklart att de ska ha låntagare som slarvar med detta, och som lånar upp hela kreditutrymmet och därefter gör minimala månatliga återbetalningar. Då blir lånet plötsligt dyrt…
Ett kreditkonto kan alltså vara en utmärkt buffert för en person som har en stark balansräkning, men kanske inte har ett bra kassaflöde. Jag tänker här exempelvis på personer som har sitt kapital bundet i onoterade bolag, guld, konst, antikviteter… Du kan ”lätt” sälja av lite av dina tillgångar och betala tillbaks skulden utan att räntan blir alltför blodig, men det tar ett tag att realisera tillgångarna. För denna person kan det vara bra att ha tillgång till ett kreditkonto, som man kanske har liggande oanvänt som buffert. Men för folk som inte har diciplinen är denna lånemöjlighet en stor fara.
